Igår var vi och såg på filmen Eclipse. Den tredje filmen i Twilight serien, en serie som är älskad av hela den kvinnliga världen.

När vi kom ut på gatan igen efter att spenderat 2h och 20 min inne i en biosalong så måste jag medge att jag var relativt nöjd. Efter stor besviklse i november när jag hade suttit i nära 5 h och sett både Twilight + New Moon så var detta en fräsch förändring. Själv har jag stort sätt tröttnat på hela Twilight/Vampyr-fenomenet och är därför väldigt kritiskt till allt som rör Twilight.

Men nu igår så var jag förvånad, relativt nöjd och en smula glad att jag följde med och såg denna film. Trots taskig animation, urselt skådespeleri och något utseendefixerade stunder så höll de ändå mottet. Spänningen hölls på en jämn nivå, med andra ord så var det inte en stund man satt i änden på sättet heller en stund då man tittade på klockan och undrade om filmen inte är slut snart.

Jag måste kritisera skådespeleriet från både Lautner, Pattinson och Stewart. Dessa tre skådespelare klarar inte av att agera när det kommer till starka känslor. Det känns ungefär som de aldrig upplevt en situation där man förklarar sina känslor, när man är nära att förlora någon eller man ska såra någon djupt. För just i dessa scener är det som om jag vill titta bort i skam.

Jag återigen besviken på vargarna. De ser overkliga ut, både till animationen och till utseendet. Ibland undrar jag om film-crewet ens har studerat vargar överhuvudtaget för de ser mer ut som bestar med ryggskott och ett kroppspråk som inte är hämtat från hundbeteenden. Man önskar att de la lite mer tid på detta till de nästa två filmerna.

Ibland kändes det som de rusade förbi vissa stunder i filmen och la mer än nödvändigt på många andra. Ibland var även filmen något otydlig i handlingen och då kan det inte varit enkelt för de som inte läst boken

Annars var väl detta en okej fortsättning på denna Saga trots att det är en kliché story med för mycket romantik och för dåligt jobbat om man ska tänka "filmografiskt" (har jag skapat ett nytt ord?). Men det "viktigaste" är ju att 14-åringarna får sitt ögongodis. Själv hade jag föredraget något mer icke-kräkvänligt. Men det får jag väl ta ut på Chris Nolans Inception istället.




Bildkälla