Här har ni en av mina favoritlåtar. My Immortal gjort av mitt favoritband Evanescence. Har inte gjort om den så värst mycket men tog ändå lång tid. Hoppas ni gillar den. Har bara lagt till en bild just för att det är musiken som är viktig och inte bilderna. Därför gör jag spelaren väldigt liten.



Vilken låt föredrar ni? Fireflies eller denna?

Nått som ni inte vet om mig är att jag ibland sätter mig framför datorn och "skriver" låtar. Jag köper notblad ifrån internet och sen sitter jag och trycker in varenda liten ton (uppskattningsvis 1700 toner per låt). Det tar ca 8 - 12 h totalt att göra en låt. Sen väljer jag takt, lägger till stränginstrument m.m. Så det är ganska så stort arbete bakom det.

Här har ni videon i alla fall. Hoppas ni gillar den. Lämna gärna en kommenar antingen här eller på youtube. Kan vara kul att se vad ni tycker eftersom det är den första jag lägger ut.

Vet ni vad jag ska göra i höst?

Jo jag, mamma, syster och min kompis Lisa (Porträtt Lisa) ska på Mamma Mia i Karlstad. 16 Oktober kl 15.00 börjar det och det är London Cast som står på scenen. Så hela musikalen kommer vara på engelska, vilket jag tycker är super. Tycker bättre om låtarna och så är det originalspråket. Det blir min 9:de större musikal, skolmusikaler räknas inte.



Bildkälla

Hur många musikaler har ni sett?

Åh vad glad jag blir utav denna låten. Verkligen en sån antidepp-låt som alltid gör en glad vad som än har hänt. Okej jag har inget annat för mig än att titta på youtube och man kan hitta en massa roliga klipp och mysiga låtar där. Så nu kanske jag kommer publicera en hel del videos och låtar.



Älskar deras dialekt, det är ju därför jag älskar den så mycket. Sen har man ju verkligen fastnat för den sen man såg How I met your mother.

Nu kommer det här ett litet musiktips. Ni kanske inte vet det men jag är ett stort American Idol fan och nu under hösten har jag följt detta program flitit. Men så i torsdags så avgördes det. Lee Dewyze och Crystal Bowersox slogs om titeln American Idol 2010. Jag var helt säker på att Crystal skulle vinna. Hon har en fantastik sångröst och är väldigt unik. Hade hoppats på en tjej men tja jag hade fel. Det var Lee som vann och jag blev eld och lågor. Har sedan början varit ett Lee-fan, dels för hans röst, dels för hans musiksmak.

Dessutom så var det sista programmet för Simon Cowell. Han har nu lämnat programmet och man undrar ju vem som kommer ersätta honom nu när American Idol kommer in på sin 10:de säsong. Cowell själv ska börja med sitt brittiska program The X-factor i USA, men det dröjer ytterligare 1 år innan vi ser honom där. Så under resultatkvällen satt jag och lipade som f*n. Tårarna bara rann, hemskt. Var jättegulligt att alla de gamla American Idol-vinnarna kom tillbaka och sjöng tillsammans. Bara David Cook saknades av någon anledning. Lite besviken på honom, trots allt så är han min favoritvinnare någonsin. Men man fick nöja sig med gamla vinnare och deltagare sen de senaste 8 säsongerna. Simon blev nog ganska så rörd utav det.

Men nu tänkte jag tipsa lite om en låt. Det är en låt från en av mina favoritfilmer, Once heter den. Den vann en Oscar för Bästa sång 2007 om jag inte minns fel. Låten heter Falling Slowly och är otroligt vacker. Men tänkte inte bjuda på originalet utan en cover gjord just av American Idol finalisterna 2010.




Vill ni höra originalet så har ni den här:






Bildkälla

Jag gillar Lee och Crystals version bättre men ni kanske tycker tvärtom. Tycker ni kan se filmen, rekommenderar den för de som gillar musik och djupa filmer. Bästa sättet att förklara filmen... Poetisk.

Nu blir min kompis Sam glad. Måste erkänna att jag har fastnat för denna låt. Hon som älskar detta band och låten. Varför jag började lyssna på den var för att den spelades i The Inbetweeners i slutet och nu är jag fast.

Här kan ni i alla fall lyssna på den:





Don’t look back into the sun
Now you know that the time is come
And they said it would never come for you

Oh my friend you haven’t changed
You're looking rough and living strange
And I know you got a taste for it too

Här kommer första icke-bildrelaterade inlägget. De senaste dagarna har jag lyssnat mycket på Melissa Horn (Spotify I love). Hon har en sån vacker klang och en sådan sårbarhet att man får gåshud och hennes texter är så djupa att man verkligen kan drunkna i dem. Hon är som den gamla Winnerbäck, fast kvinna och yngre. Ni vet som Lasse var förr, jag vet inte vad som hände men jag har mycket svårt för hans senaste två album.

Men här har ni hennes låt Hanna. Jag tror den handlar om hennes f.d bästa vän som hon på något sätt gled ifrån.




Lyrics:

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen


Visst är den vacker, eller vad säger ni?